Så har då sent omsider konstnären Lars Vilks krypit till korset så att säga, motvilligt och litet halvvägs, men dock, och alla muslimer kan känna sig lugna i fortsättningen för att inte behöva utsättas för fler konstnärliga provokationer. I stället har ju Vilks börjat ironisera över sig själv och målat sig själv som gris, vilket kanske får ses som ett hälsotecken...
I TV förklarade han att han visst kunde be muslimerna om ursäkt men att han trodde att det inte skulle ha någon effekt, men därmed har han ju indirekt uttalat sig ursäktande och självkritiskt och kanske börjat reflektera över att han sårat en mängd religiösa människor helt i onödan. Och den reklam han eftersträvat har han ju redan fått.
Man kan nog säga att Lars Vilks och många samtida konstnärer och publicister med honom inte är den konstnärliga och publicistiska rollen vuxen. Man tillhör en liten men högljudd klick som inte representerar den allmänna meningen, men konstnärer har alltid med olika medel försökt skapa uppmärksamhet kring sig själva. Får man inga goda recensioner tar några till extremistiska medel för att märkas och synas, för man vill så gärna synas i offentligheten.
Man kan tala om ett exhibitionistiskt personlighetsdrag, en lättare personlighetsstörning, hos några konstnärer, varav det finns ett antal konstnärligt icke fullt så begåvade vilka mest producerar smörja. Detta är nu ingenting nytt, men kanske nytt för den ordningssamma muslimska världen som chockas över hur lågt den västerländska människan sjunkit. Men det handlar som sagt om en obetydlig minoritet och är egentligen inget att hetsa upp sig över, hellre bör de ignoreras för att de inte skall få den uppmärksamhet de söker.
Nog ordat om Vilks.
Sveriges mandat i Afghanistan bör rimligen ses över när den neutrala rollen som vaktstyrka övergår i regelrätta strider. Uppgiften var inte att delta i ett krig. Om utrikesministern på fullt allvar menar att Sverige skall gå i krig mot en nationell minoritet i Afghanistan bör han säga det rent ut och ställa sin plats till förfogande.
Men härom får väl den fortsatta debatten söka klara ut vad Sveriges roll egentligen innebär. Klart är emellertid att muslimerna tar illa vid sig och att Sverige bör söka upprätthålla sin neutrala roll, vilket traditionellt inneburit en förhandlingsroll. I en alltmer polariserad värld och vid lösandet av olika konflikter behövs ofta en tredje part. Vill Sverige söka påverka olika händelseförlopp kan vi inte gå i någons ledband. Utrikespolitik innebär att stå för en egen politik. Att vi är medlemmar i EU ändrar inte på detta förhållande, tvärtom bör varje medlemsstat vinnlägga sig extra om en genomtänkt och ansvarig politik för att inte framstå som oansvariga nickedockor.
SvD DN DN SvD Dagen Sydsv GP Pol HD VL Bm SmP SvT SvT S Sk Kb SvD DN DN SvD SvD DN SvD SvD DN DN
